Sommaren har blekt ditt hår
och det är verkligen mycket dofter kväll
märkte jag när jag kom hem
Vitmåra, torrt gräs, vete, sand, barr, ljung och
torr fjolårsvass nere i viken
kålbladen är kantade av små kvällsdaggdroppar som
stannar på mina händer när jag vidrör dem
Potatisplantorna har knoppar
och jag har varit borta länge
mycket rastlös och virrig och nervös
så jag trodde huden skulle försvinna
och jag har pratat och pratat nästan hela tiden
På fredagen sov jag hos Kranis´
och lämnade en massa bakterier
i hans farsas filt och dyna
och vi var vakna tills mörkret försvunnit
och ibland känns det som om man var
ensam på hela jorden sa han
men jag märkte det först efter en stund
för måsarna hade kommit in till stan
och jag måste ut på trappan och röka
och det var prästkragar och stora blåklockor
och en geting hade vaknat
och jag ville igen berätta allting för dej
men jag somnade medan jag skrev
konturerna av den höga sädens
förstenade rörelser på natten efter regn och storm
Ännu blommar inte nyponrosorna vid trappan
och jag har låtit handen glida genom
vetet längs stigen till båten
Jag har simmat mitt i natten
skärgårdsberg med het kropp efter bastun och
med havsvatten droppande från håret
slutligen förhäxad och mycket liten och mörk
Det var första gången vi var nakna
tillsammans och det var en förvirrande händelse
bleknat i solskenet som gräs
eller vet jag inte alls vad jag pratar
Jag undrar om du nån gång sett en
vattnet med en fisk i näbben som om
havet var en livmoder på samma sätt som mullen
Jag vågar inte komma till dej mer
Jag trodde en gång jag skulle våga
men jag är inte lika vild längre
Jag bara ser på dej genom fönstren utan
dikter - man måste vara en
näckros med vattenlungor och
andas jord och eld för att kunna
utgå från dej och din fågelkropp
Det underliga kraftigt mjuka ansiktet
(ur Larry Silváns Dikter 1977)
En dikt som följt mig under mer än trettio år.
Var får jag tag i hans diktsamling?
