Fanzines jag gjorde runt 1979-80.

(Endast för förryckta.)

Sex & Liv, baksida: Sture Johannesson.

Socialt Liv, baksida. Gunnar Lundkvist.  

Och några andra jag medverkade i:

Dunkers Kulturhus.

Jag fick just reda på att jag är med i denna utställning.

Carl Larsson & Co

150 svenska klassiker ur Helsingborgs museers samling

25 september–13 mars 2011Helsingborgs stad har i sina samlingar riktiga konstskatter. Från dessa presenteras nu över 150 huvudsakligen svenska konstnärer under 200 år. Utställningen är formad som en resa från romantiken, genom modernismen till vår tids postmodernism och samtidskonst. Din reselitteratur blir specialskrivna tankar i text av Lars Vilks.

Några gamla nyheter (2008 och 2009).

"Tänd mörkret!" invigs i dag på Millesgården

Utställningen “Tänd mörkret!” invigs i dag klockan 14.30 på Millesgården!.

Färg blev svartvitt. Kollektivet ersattes av individen. Landsbygdsutopin blev utbytt mot stadens hårda maskinestetik. På utställningen “Tänd mörkret!”, som invigs i dag klockan 14.30 på Millesgården, får besökarna återuppleva svensk konst från 1975 till 1985.

Konstnärerna Ulf Kihlander och Ola Åstrand har ställt samman denna utställning. För tio år sedan anordnade de utställningen “Hjärtat sitter till vänster” I Göteborg.

För snart tio år sedan visade Göteborgs konstmuseum en mycket uppmärksammad utställning, “Hjärtat sitter till vänster”, med svensk konst från 1964-74. Den skildrade en epok då konst var lika med politik och idealism.

Bakom den stod de båda göteborgskonstnärerna Ola Åstrand och Ulf Kihlander. Nu presenterar de en uppföljare som tar vid där den tidigare utställningen slutade.

- På 1960-talet skulle konsten vara som en slags livsrapport, en dagbok. Efter 1975 fick konsten en nytändning och fick bli konst igen. Det handlade om att frigöra sig från proggrörelsens ideal. Den nya konsten såg annorlunda ut och var inte längre lika politisk, säger Ola Åstrand.

Utställningen pågår till den 24 mars. Den startade i Göteborg, visas nu på Millesgården och fortsätter till Växjö, Ystad, Gävle, Östersund och Luleå.

Katrin von Rettig ingick i konstnärsgruppen “DK”. På detta tält finns kopior av vernissageinbjudningar och bilder från utställningar som ordnades åren 1984 – 1985 i gruppens lokal på Humlegårdsgatan i Stockholm.

Annika Liljedahls verk skildrar kampen mellan könen.

Tre av konstnärerna som är representerade på utställningen: Kalle Berggren, Jörgen Melanton och Ivar Södergren.

Kristina Abelli Elander har gjort en träd med massor av konflikter.

Carsten Regilds svarta glödlampa har fått bli utställningens logotype.

Leif Erikssons “Barbari med barnsligt ansikte”.

Leif Erikssons kopia av Roy Lichtensteins berömda Hot Dog (från 1963) har fått titeln “Hot Roy”.

Ola Åstrand fyller Nordin Gallery med bevis för att världen av i dag är en soptipp. Utställningen är deppig och trasig – men ändå inte utan humor.

Jag tittar på Ola Åstrands bilder av lätt bakåtlutande ansikten och undrar om de går i sömnen.

Eller om de precis har fått orgasm.

Eller dött?

Kanske gapar de bara efter mening i en meningslös värld där människors värde mäts i karriärssteg och googleträffar.

Ola Åstrand är förbannad på vår samtid och har fyllt hela utställningsrummet på Nordin Gallery med poe­tiska och svartsynta bevis för att världen är en soptipp. Han säger att det är bäst att stå ute på gården och titta in genom fönstren för att kunna bilda sig en uppfattning av alltihop.

– Där inne är det så mycket grejer att det blir svårt att se. Om man går in blir man nästan själv en del av utställningen, säger han när han berättar om allt som ska finnas med.

Förutom de gapande ansiktena har han bland annat byggt en stad av gamla kartonger (som lätt går sönder), klistrat bilder på barn med utklippta drogade ögon på sopsäckar (som en påminnelse om en värld där barn inte längre får vara barn) och byggt en skulptur av upp och nedvända adventsljusstakar (för vem vill fira advent när världen ser ut så här?).

Ja ni hör ju, det är hopplöst, trasigt och kaotiskt. Men förstås med lite humor och glimten i ögat. Som bilderna på stavgångare som är ute och går i tomma intet.

– Stavgång är ett sånt konstigt fenomen, en massa människor som går runt med sina stavar, de är inte på väg någonstans, de bara går, säger Ola som trots humorn inte presenterar någon möjlig utväg bort från undergången.

– Jag tror att allt kommer att rasa samman och jag tycker att det är toppen, säger han.

Varför är det toppen?
– För att det här samhället är byggt på dåligt material. Det är bra att dåliga saker rasar, då har vi en chans att börja på något nytt och bättre.

Det känns ändå deppigt.
– Ja, jag kan längta efter att göra något vackert också, men det känns fånigt att ställa ut fina saker när världen ser ut som den gör. Jag är alldeles för ”pissed off”.

Ola Åstrand, Nordin Gallery, Tulegatan 19, t S:t Eriksplan, vernissage torsdag 5 mars.

Pernilla Ahlsén

Enfant Terrible Alingsås konsthall 25 september - 4 november.

Detta är en retrospektiv där alla verk är gamla, runt tio, tjugo år. Roligt att samla dem under temat barnrelaterade verk. Saker jag gjort som är kopplat till en barndom. Porträtten är dock från förra året och är det ena av två (skjortan) verk som går vidare till Varberg och Malmö senare i höst.

ENFANT TERRIBLE 

Ola Åstrands konstnärskap framstår som mycket konsekvent när man betraktar det i sin helhet - från hans första utställningar i slutet av 80-talet fram till idag. Hans basnäring står att finna i populärkulturen - i rockmusiken, serierna och filmens värld. Viljan att kommunicera är påtaglig. Ola Åstrand började som illustratör och skribent för olika fanzines.

'Jag kanske är en stor bäbis, men jag skriker i ditt öra tills jag fattar vad jag gör här.' 

Black Flag

Det är en mörk värld Ola målar upp, av mänsklig isolering, tomhet och uppåttjackad frustration. Ändå känns hans konst knappast dyster. Den våldsamma uttryckskraften parad med svart humor skapar spänning och blir underhållande - men aldrig bara underhållande. I Olas värld är uppror alltid rätt och han förblir en provokatör.

Alingsås konsthall visar tillsammans med Konsthallen i Varberg och Malmö konstmuseum en tredelad retrospektiv av Åstrands konstnärskap. I inledande Enfant terrible har Ola samlat verk med barnet som tema. I Varberg senare under hösten och i Malmö 2011 kommer fokus att förändras och utställningarna får en mer politisk udd, en känsla av 80-tal och ”post-punk”. De senare utställningarna har den gemensamma titeln Rastgård, men verken blir inte desamma på någon av utställningsorterna.

Nyligen, inför de kommande utställningarna, har bok- och skivbolaget Kning Disk givit ut boken Tryck. I den rikt illustrerade boken presenteras Ola Åstrands kompromisslösa arbete sedan 70-talet fram till idag. Texterna är skrivna av Annika von Hausswolff, Pontus Hammarén och Clemens Altgård. Boken kommer att finnas till försäljning under utställningen. (Se www.kningdisk.com).

Pontus Hammarén

Foto: Josefine Larsson.
http://jsvin.blogspot.com/

FOTO: MÅRTEN ÖHMAN

OLA OCH LEJONET. I utställningen Enfant Terrible ingår olika föremål som återfinns i många barns lekrum.

Ola förvandlar konsthallen till lekplats

2010-09-28 ALINGSÅS: 

Vad har ett gigantiskt tyglejon, två polisbilar och ett trettiotal svartmålade tågvagnar med varandra att göra? Hitta svaret, och mycket mer, på Alingsås konsthall. 

Han är romantikern som gärna hade arbetat som bildhuggare under Medeltiden, fast bosatt i kommunistiska DDR. I lördags var han dock livs levande i Alingsås konsthall då det var vernissage för utställningen Enfant Terrible, en titel hämtad från den franske författaren Jean Cocteaus roman, från 1929.

– Jag ville visa några grejer som jag inte visat på många år. Några av verken har varit nedpackade i 20 år, säger konstnären Ola Åstrand.

Det äldsta utställningsobjektet daterar sig så långt bak i tiden som 1983, och därmed blir det också en reprospektiv över ett konstnärsliv. Fotografier, installationer, teckningar och kläder är inrymda inom konsthallens orangea väggar. I samband med utställning ger Ola Åstrand också ut en bok, Tryck, där läsaren kan förjupa sig i dennes konst.

På en galge mitt i rummet hänger en t-shirt på en krok. En tecknad ung man ler, och under honom texten ADHD.

– ADHD är en kraft, och vanligt är att man visar en bekymrad unge. Men man kan vara glad trots att man har ADHD.

En bit bort står ett tyglejon, och bredvid ett par polisbilar. Objekten som skulle kunna vara hämtade från vilket barnrum som helst, har förstorats och ingår nu i en helhet som både är lekfull, färgglad och samtidigt lite skrämmande. Porträttfotografierna med gamla ögon på nya ansikten och vice versa, stirrar uppfordrande på besökaren.

Ola Åstrand menar att han hatar museala hängningar, och han har försökt skapa ett utställningslokal som ska påminna och en lekplats eller ett nöjesfält.

Trots alla ryggdunkningar och värmande ord från den månghövdade skaran besökare går det dock inte missa att det sveper en förändringens vind över konsthallen denna dag, som indikerar slutet på en era.

Ola Åstrand har aviserat att detta kan bli hans sista utställning.

– Konstnärsyrket är svårt. Nu försöker jag tjäna lite kulor. Men jag skulle gärna fortsätta att jobba inom kultursektorn.

Det är inte bara Ola Åstrand som tänker byta jobb. För konsthallschefen Pontus Hammarén är detta troligtvis den sista utställningen i Alingsås, då han numera är verksam i Borås. Hammarén har arbetat som konsthallschef i Alingsås under tre år.

När han nu ska summera dessa år är han nöjd.

– Mycket landar i det avstamp vi gjorde med Andres Serranos utställning 2008. Med den startade vi en ambition att ta in mer utropstecken i konsthallen.

Hur känns det att lämna Alingsås?

– Det är roligt att röra på sig. Det är alltid bra med nya krafter.

Är det sentimentalt en dag som denna?

– Det skulle det kunna vara. Men det är samtidigt lite för kort tidsrymd för att det ska uppstå någon sentimentalitet.

Vad är du mest stolt över?

– Jag är rätt stolt över att vi har fått uppmärksamhet för mer än estetiken i konsten. Vi har lyft samhällsfrågor, som exempelvis med Elisabeth Ohlson Wallins utställning In Hate We Trust.

Utställningen Enfant Terrible är uppe till 4 november, och sedan kommer den att flyttas, om än i förändrad form, till Varberg och sedan våren 2011 till Malmö. 

The Nordic Art Fair 17-19 sept.

Jag ställde ut tillsammans med Helena Roos och Pia König i Galleri Thomassen's monter.

http://www.artcopenhagen.dk/

Intervju med mig i detta nummer av Zenit:

Graffiti Mariestad i somras:

Jag hade en workshop och arbetade med bilder från dagstidningar som vi kopierade och spegelvände i xeroxmaskin och sedan tapetserade upp.

http://www.graffitimariestad.se/

Bengt Eriksson skrev:

Ola Åstrand, politisk konstnär!

Att bläddra i en bra konstbok är som att gå runt i en konsthall, låta ögonen vandra längs väggarna och fastna än här, än där. Ja, en konstbok kan till och med vara bättre än en utställning.

Boken blir en så stor och bred samlingsutställning att allt detta aldrig kunnat samlas ihop till en fysisk utställning. Och faktiskt kan man också komma närmare bokens papper än ett konstverk på en vägg.

Dessutom bjuder de flesta konstböcker på en ledsagande guide som berättar om konstnären och verken.

Så är det med boken ”Tryck” som dokumenterar konstnären Ola Åstrand. Jo, det ska erkännas: den aktuella konsten måste förstås passa boktrycket. Här finns också foton från utställningar (skulpturer, installationer och andra byggen) och då fungerar det sämre, som en dokumentation av konsten istället för konst i sig.

Men de flesta sidorna innehåller teckningar/målningar i färg och svartvitt samt foton. Och jag vidhåller: det mesta fungerar minst lika bra på papper som på en vägg.

Större än A4-format och grovt papper, lite tjockt och inte vitt utan gulaktigt eller gulnat. Säkert välvalt och även den ”sämre” papperskvalitén är till konstens fördel.

Pappret bidrar till att förstärka det omedelbara och brutala som bilderna förmedlar, det knyter ihop Ola Åstrands bilder med snabbt tillkommen politisk konst. Eller revoltkonst är kanske en bättre benämning?

Ola Åstrand var en av dem som stod bakom utställningen ”Tänd mörkret – Svensk konst 1975-85” (visad härom året på Ystads konstmuseum) och hans egen konst anknyter till den politiska svenska konsttraditionen, från 60-talet och framåt.

Åstrands bilder är som kollage av influenser, både konstnärliga och musikaliska. Här finns tuschsvarta bilder som får mig att minnas tidningen Puss medan andra kunde vara rutor från någon tecknad serie de senaste tio åren. Inte blir jag förvånad när det mot slutet av boken också kommer ett par sidor med tecknare serier.

Hans bilder har en ettrig attityd med känsla av agitatorisk rock: progg, punk och metall.

Som Åstrand utropar: ”Jag vill kalla mig politisk konstnär! Om politik börjar hos en själv. Att man börjar med att förändra sig själv.”

Vilket också syns på bild efter bild: den fjättrade människan. Hon eller han, ibland förvriden men oftare innesluten och drömmande; instängd och inlåst av sig själv eller andra, av samhället och dess värderingar, till exempel om kvinnligt kontra manligt.

Ingen väg ut eller rättare sagt: ingen förbestämd utväg. Nödutgången får vi själva leta efter. Under teckningen av en ormmänniska har Åstrand skrivit ”This way” i en dubbelriktad pil. Vägriktningen finns hos oss alla, var och en måste ta ställning till sitt liv.

Annika von Hausswolff, Pontus Hammarén och Clemens Altgård har skrivit varsitt efterord som presenterar konstnären och guidar till konsten.

Mest intressant för konstintresserade i den här delen av Sverige är nog Altgårds text, där Clemens berättar om sitt och Olas möte och vänskap på 70- och 80-talen i Malmö, genom musiken, fanzineprojekt med mera.

Det ger en utmärkt bakgrund till konstnären Ola Åstrand.

(Ystads Allehanda 2010)
http://erikssonskultursidor.wordpress.com/

KNING DISK:

Out Now! Ola Åstrand - TRYCK  BUY  Swedish price: sek 250.00  Eur price: eur 25.00  ISBN: 978-91-976667-1-8  Format: 225x310 mm / 258 Pages  Softbound / 4 color offset.  Publisher: Kning Disk  Availability: In stock Ola Åstrand, kultförklarad konstnär med rötter i underground- kulturen kommer nu med boken TRYCK Åstrand har också gjort sig känd för att tillsammans med Ulf Kihlander ha curatat utställningarna Hjärtat sitter till vänster och Tänd mörkret. I boken presenteras konstnärens kompromisslösa arbete sedan punkåren i slutet av 70-talet fram till idag med tonvikt på teckning, grafik, fotoprocesser och installationer. Rikt illustrerad 258 sidor bok i fyrfärg. Texter av Annika Von Hausswolff, Pontus Hammarén och Clemens Altgård. I Olas värld är uppror alltid rätt - även om det leder till kaos. Där finns nämligen början till något nytt. Han har inte förlorat förmågan att kunna se på en trött och cynisk värld med ett barns oförstörda, genomskådande blick. Vad går det hela egentligen ut på? Det handlar om att uppfinna en ny och bättre värld. Ett nytt sätt att leva. - Clemens Altgård PRESS IMAGES (300 dpi) Ola Åstrand