fredag 2 februari 2018

Nya utställningar och ny bok.



Male Hysteria!

Ystad Konstmuseum 3 dec - 28 jan 

Konsthallen Trollhättan 3 mars - 15 april

Under en del år på 80- och 90-talet sysslade jag med en slags bakvänd alkemi; jag ville göra skit av guld. Konsten måste plockas ner och jag skulle undersöka de riktigt mörka sidorna av det mänskliga psyket. Jag ville inte vara en väluppfostrad konstnär som gjorde konst för borgerligheten; det var baksidorna som borde visas upp i finrummen, allt som gömdes undan måste fram! Slut på förljugenheten! 

Jag kanske trodde att jag gjorde upp med en traditionell konstnärsroll, men på många sätt var jag ännu en romantisk konstnär som tog på mig rollen av en slags sanningsägare, en som vågade se det obekväma i ögonen.
Idag förstår jag att mycket av mitt agerande då handlade om att finna en egen plats där så många andra verkat före mig. Jag var också arg och ledsen och idag kan jag lättare se varför.

Jag växte upp med en mamma som var upptagen av sig själv och en pappa som inte ville ha oss. Där fanns ingen vuxen att gå till så jag hittade på min egen värld, där jag fick bestämma. Pojkrummet blev min frizon.
Utan fungerande manlig förebild har jag ändå haft huvudet fullt av ”manliga” fantasier. Fantasier om kvinnor och om styrka, explosioner och förstörelse. Var kom de fantasierna ifrån? 

Om man skulle karikera manligheten med stort "M" så skulle den kunna gestaltas som en man vilken insjuknat i styrka. Någon som krampar i sin tillkämpade hårdhet på grund av rädsla för sin möjliga mjukhet. De olika manifestationerna av manlighet skulle onekligen kunna kallas hysteriska. Även om män saknar livmoder. Det är lätt att se en grupp män och tänka: ”Spänn av!”. Som en manlig amerikansk actionhjälte från Hollywood är den sfär där manlighet odlas ofta helt galet överdriven. Den framstår som kontrollerande, paranoid, skamlöst övergreppande, ilsken och maktgalen. Det är en manlighet som föraktar sin egen svaghet och hyser rädsla för att tappa kontrollen. Den drivs av aggressivitet och begär efter framgång.

All konst är självporträtt säger de. I ”Male Hysteria” har jag återbesökt äldre verk och realiserat en del som aldrig blev gjorda. Jag har arbetat om ytterligare andra verk och vissa fall gjort helt nya versioner. I den här utställningen har jag varit min egen kurator och upptäckt att jag idag kan jag se på det jag tidigare gjort med helt andra ögon än då de gjordes. 

Välkommen till min baksida!

Ola Åstrand

I boken ”The Lonely City” skriver författaren Olivia Laing:

”Att göra konst – eller sådant som liknar konst – är ett sätt för människor att uttrycka sitt behov av, eller sin rädsla för, mänsklig kontakt. Människor tillverkar objekt för att hantera sin skam, sin sorg. Att göra konst är ett sätt för människor att klä av, plocka isär sig själva, att kartlägga sina ärr, och att göra konst är ett sätt för människor att stå emot förtryck, att skapa ett utrymme där de kan röra sig fritt. Konsten behöver inte ha någon reparerande funktion, lika lite som den har någon plikt att vara vacker eller moralisk.”




KONST
Ola Åstrand – Male Hysteria!
Till 28 februari respektive 7 januari

Konst/recension Ystads konstmuseum avslutar utställningsåret 2017 med att visa Ola Åstrands Male Hysteria! 
Male Hysteria! är en såväl tillbakablickande som uppdaterad uppgörelse med manlighetsmyten. För Ola Åstrands vidkommande lades grunden till den myten den dag fadern vände familjen ryggen för att aldrig återvända och därmed lämnade en fyraårig son att växa upp utan manlig förebild. 
I sin blogg gör Åstrand ingen hemlighet av att det tomrum som uppstod skapade ett trauma som han ständigt bearbetar och ständigt återkommer till. 
Åstrands öppenhjärtlighet tjänar som en välbehövlig facit till Male Hysteria! där drivkraften knappast kan sägas vara estetiska överväganden utan snarast låter sig beskrivas som ett sökande efter begripliga sociala strukturer (i det här fallet den manliga identiteten), ett sökande som tar snart sagt alla konstnärliga medier i anspråk från teckning till glichéetryck med referenser till popkonst, kitsch, serieteckningar. 
Allt tycks ske samtidigt. De verk som ingår i utställningen har skapats, återskapats och nyskapats från 1989 och framåt.
I museets två översta utställningsrum har de samlats till installationer – fragmentariska brottstycken ur ett liv där manlighetsmyten är ledstjärnan. 
I inre rummet: ett uppstoppat lejon som ryter tyst. En plasthaj med öppen käft. Ett par androgyna dockor, en surrealistiskt sammansmält mamma-pappa-barn bild, tuschtecknade dikter från utställningen Antenn till Gud. 
I yttre rummet: Överdimensionerade herrskjortor, något som ser ut som boxares punkterade päronbollar, polisbilar i leksaksformat, till silkscreen överförda jätteteckningar på temat Hur unga män dör (1994). Vilsenheten synliggjord. 
I dessa #metoo-dagar har manlighetsmyten onekligen fått sig en törn. Så självklar är den inte och den svårfångade manlighetsnimbus som svävar över utställningen har med kort varsel blivit tämligen allmängiltig. 
Med Ola Åstrands facit i hand förvandlas den dock till ett personligt dokument, självutlämnande och i all sin knepiga mångfald djup berörande.

Britte Montigny
Skånska Dagbladet 15 dec 2017

Manlighet i konstnärliga uttryck

Mycket av Österlenbon Ola Åstrands konstnärskap handlar om hans egen relation till manligheten.
– Jag har varit tvungen att söka manligheten för att jag inte har haft en manlig modell, för min pappa stack när jag var fyra år. Det har påverkat min osäkerhet om vad manlighet är, förklarar Ola Åstrand.
Så här beskriver han själv om det: ”Om en manlighet som föraktar sin egen svaghet och som krampar i sin tillkämpade hårdhet på grund av rädsla för sin möjliga mjukhet. De olika manifestationerna av manlighet skulle onekligen kunna kallas hysteriska.”
Utställningen består av äldre verk tillsammans med nyproduktioner av gamla idéer.
– Jag jobbar intuitivt, grejerna kommer fram och görs och sedan kan det gå en tid innan jag fattar vad jag försöker säga, förklarar han.
Jättelika, vita skjortor hänger mitt i lokalen.
– Skjortorna kom till när jag tänkte på min frånvarande pappa.
På golvet står två modeller av bilar och på väggen hänger två bilder på konstnären som en 16-åring med långt, lockigt hår och som en uppgiven 40-åring.
– Jag har inte varit snäll mot mig själv, jag har levt rätt hårt och det som har hänt har satt sina spår som bilderna visar, säger han.
Utställningen öppnar i den 2 december och pågår fram till den 28 januari 2018.

Ola Åstrand är verksam som konstnär sedan 1980-talet. Han tecknar, gör collage och blandar tekniker. Han hämtar inspiration från media, populärkultur och undergroundföreteelser. Han har deltagit i grupp- och separatutställningar. Han föddes 1959 i Helsingborg och utbildade sig på Valands konsthögskola i Göteborg. Sedan några år tillbaka bor och arbetar han på Österlen.

Jari Markkanen
Skånska Dagbladet
2 dec 2017

Här ligger en trailer som min dotter Stella Jaskoviak Åstrand och hennes kille Isak Martinsson gjort om utställningen:


En annan liten film om den bok som ligger till grund för utställningen:


Ny liten bok på eget förlag (Half Failure/Half Success Company). Formgivning av Andreas Doré och skrivet av Andréas Hagström: Tillsammans öppnar vi samhällets ångesthål.

torsdag 25 januari 2018

Kulturprat.

Kulturprat
En kväll med film, fika och prat på Ystads konstmuseum
Kulturprat 24. Torsdagen den 25 januari 
Ola Åstrand
i samtal med Ýrr Jónasdóttir
Årets första Kulturprat är med konstnären Ola Åstrand. Tillsammans med Ýrr Jónasdóttir tar Kulturprat 24 avstamp ur Ola Åstrands uppmärksammade utställning Male Hysteria! som just nu visas på Ystads konstmuseum.


”Male Hysteria!” handlar om manlighetens uttryck. Men den inkluderar i hög grad även honom själv och hans egen resa. Höstens #metoo-kampanjer gör hans frågor och budskap än mer laddade. 

Ystads Allehandas Carolina Söderholm skriver i sin recension av utställningen att "gång efter gång har Ola Åstrand skapat angelägna utställningar som förenar frän samhällskritik med psykedelia och populärkultur, men vars blottade sårbarhet får skratttet att fastna i halsen. 'Male Hysteria!' är inget undantag."

Innan samtalet visas filmen Flykten  – en film om Ola Åstrand av Stella Jaskoviak .

Välkomna till Kultursamtal 24 med tema: Manlighet och mansroll – igår och idag men hur blir det i morgon?

Entré 
40 kr inklusive fika. 
20 kr med lustkortet.
Gratis för Ystads konstförenings medlemmar.

torsdag 18 januari 2018

Vila i frid Sture.

Jag såg Stures konst första gången i mitten av 70talet. Jag tror det var Stures och Kjartan Sletttemarks upptåg kring invigningen av Malmö Konsthall 1975 som väckte mitt intresse. Då tryckte Sture upp falska inbjudningar som skickades ut till ”vanliga” medborgare och Kjartan klädde ut sig till pudel. Detta för att häckla överklassen och det "fina folket" på vernissaget. Runt samma tid ställde de båda ut tillsammans på Lilla Torg i Malmö, och i denna utställning medverkade även Ralph Lundsten med sin ”Kärleksmaskin”.
Jag blev bekant med Sture 1979. Clemens Altgård och jag besökte honom och hans fru Charlotte några gånger när de bodde på S:t Pauli kyrkogata. Jag gav honom en affisch som jag gjort för rockgruppen TT Reuter och i gengäld fick jag affischen ”Haschflickan” av honom. Han ville starta ett syntband med mig och de andra jag spelade med. Men det ville inte vi. Det kan jag ångra idag. Vi hade kontakt genom åren och det hände att han kom till mina egna utställningar när jag ställde ut i Malmö. En gång fick jag en peyotekaktus av honom.
Utställningen Overground på Göteborgs Konsthall 1993 var en hälsning till utställningen Underground på Lunds Konsthall då Sture fick sina affischer beslagtagna.
1996 satte jag samman en föreläsningsserie på Konsthögskolan Valand  och bjöd bl a in Sture. Min titel på serien var The Swedish Vision. Sture döpte sitt föredrag till Den svenska vischan. Han var snabb i tanke och ord och kunde vara dräpande i sina formuleringar.
Sture Johannesson var enormt viktig konstnär. Han var en troublemaker och en revolutionär som ifrågasatte vad och vem konsten är till för. Oavsett vad han själv sa att han stod för politiskt så demokratiserade han konsten och gjorde den mindre elitistisk.

Sture Johannesson och Kjartan Sletttemark i samband med utställningen Hjärtat sitter till vänster på Göteborgs Konstmuseum 1998. I bakgrunden Ulf Kihlander och Charlotte Johannesson.


En teckning Sture gjorde till baksidan på mitt fanzine Sex & Liv 1979.

Sture gjorde den fina affischen till utställningen Hjärtat sitter till vänster som jag har några få ex av fortfarande:

Här skriver Clemens Altgård om Sture: